campkenya

Trot eller ej men det har kommit några droppar regn här nere i träningsparadiset. Så när de morgonpigga(!) juniorerna kom tillbaka från de leriga vägarna strax efter kl 07:00 i morse vaknar den mindre morgonpigge trettiåringen av att en ilsken tysk gubbe står och skriker på killarna som försöker slå loss några kilo lera från löparskorna. Problemet var bara det att det tyska budskapet inte riktigt går fram, varpå han tar på sig jeansen, kliver ut och testar att skrika lite högre på några cm avstånd med näven i högsta hugg.

Känns som om han har lyckats komma ner i varv på sin semester, tog ju ändå hela 10s innan han hetsade upp sig.

Blir spännande och se fortsättning nere på frukosten.

/Per

Tävling i Eldoret, en ändå hyfsat stor tävling där Andreas sedan en vecka tillbaka hade bestämt sig att ta ledningen och behålla den 400m. Lyckades finfint!


Säkerhetsbälte har inte högsta prioritet i Kenya


Folkmassa utanför tävlingsarenan


Det går hett till i Kenya...


Alla juniorerna fyllde inte ut linnet lika bra som denna grabben.




Sjögren vid frukosten, skyddar ögonen mot solen med Atletus. Lars smaskar i bakgrunden.



Inköp av 3 par masaiskor gjorda utav bildäck.


Startfält juniorer, över 600 startande.


Ojämn start då tjuvstarten var svår att kalla tillbaka.


Täten i Män klassen kom i mål på strax under 35min (12km, höjd 2100m)


Robert Yego, granne och släkting till Noah Ngeny (WR 1000m). Efter Lars gåvor väntade en guidad tur i Iten samt en fika. Te och Chapati, 2 kr...

Mer bilder och texter kommer...

Vi är nu inne på den 13:e dagen i paradiset Iten, våra kroppar börjar bli ganska möra nu. På programmet för mig och Sundström står en jogg följt av gymnastiska övningar ledda av den holländske sjukgymnasten. När man är såhär trött kan det vara lätt att tänka, vi skiter i joggen, kör bara gympan, som är väl hård den, riktigt 70-tals inspirerad.

MEN då ska man tänka att joggen inte sker i 15 minus ensam utan att man nu ska ut med Mo Farah, 27:44 10000, 7:34 inomhus 3000 och 13.07 5000. Då är det lätt även för den tröttaste personen att vara toppmotiverad.

Kom igen nu MO nu kör vi!

Mer text och bilder kommer senare!


Andreas före 300 kenyaner

Efter att ha löpt en hel del den första veckan var både ben och fötter lite slitna, skavsår i all ära men ska man köra hårt i tre veckor krävs även en del alternativträning. Första veckan har vi kört en del wetvest/motionscykel och rodd. Men nu kom äventyraren och barnet Per Sjögren på idèn att leka med en äkta MTB. Det visade sig att han är en rutinerad räv på hojen och han kom verkligen till sitt rätta jag här.

- Vi kör lite lugnt sa han och dånade ned för backen i 60 km /h.
- Ok sa jag och medföljande Andreas, Tim var den enda som var hård och körde ett bra tröskelpass,  samtidigt som vi såg den bortflyende Sjögren ta serpentinkurvorna likt Marco Pantani.

Vi kom tillslut ikapp honom och vågade nu också satsa lite utför. Greken drabbades av en sten som helt ställde hans hjul skevt efter 10 km. Detta gjorde att han tappade mark och valde att ta de 10 km tillbaks till campet. Milen gick på ungefär en kvart ned, ungefär 40 min hem. Det var ordentliga backar. Jag och mr. Sjögren, som bägge var helt ovetande om Andreas olycka fortsatta ned på våra lite halvrossliga hojar. När vi hade droppat 500 höjdmeter ned till 1900 meters höjd frågar Sjögren om vi inte borde vända nu. Nej, bara denna backen också säger jag, backen visade sig vara 3 km med en lutning på 10% vilket gjorde att vi var nere på 1600 meter. Toppade på 65 km/h, vilket är mycket med tanke på cykelns prestanda. Vi tog lite kort vid den utsiktsplats vi hamnade och begav oss sakta men säkert uppåt...trodde jag, det var ju ändå 2 mil och 800 meters stigning vi hade framför oss. Som jag bedrog mig, Sjögren dunkade upp som om han hade en raket i röven, upp och ned med taktiktips. Jag flåsade som aldrig, inget vatten kvar heller, strul med hojen, men tillslut var jag där, med en av Sjögren hämtad Krest- Bitter lemon i min hand. Den smakade som om den var hämtad från paradiset. 1.57 min och 42 km mätte mitt pass. Tro inte att Sjögren nöjde sig, han dunkade iväg 7 mil, han är inte frisk den mannen.


Och det var han inte heller efteråt, efter 7 mil blir man väldigt hungrig, även Sjögren. I med mat, mycket mat, mycket mycket mat. Därefter låg han som ett kolli i sängen utan kontakt den dagen.

Igår var det time för vårat tredje intervallpass, 300ingar eller 400ingar stog på programmet, 15 st. var målet. Musse var pacer på till en början 70 sek. 45 sek vila om man körde 400 och 60 om man körde 300. Alla genomförde passet galant, Sjögren visade att något inom honom nu har vaknat på riktigt, vändingen är här. Tim var tuff och körde de betydligt hårdare hela varvet med kortare vila de 5 första intervallerna. Såg bra ut resten av passet också trots att han var trött redan innan. Andreas flöt på bra men hade det tufft med den korta vilan, även skadan gjorde sig påmind.
Jag själv är väldigt nöjd, kände att jag är påväg tillbaks ordentligt från sjukdomen ser positivt på framtiden.

Pokerturneringen igår togs hem av Musse som knäckte Greken i finalen, Tim tog sin tredje raka tredjeplats. Nya tag ikväll.

"Finns inget att göra i den här trista förorten"...Pang så stängde jag av Thåströms gälla stämma klockan 06.10 imorse. Vankades distans med Tim och Andreas på morgonkvisten. Alltid skönt att kuta på morgonen, förutom idag. Gick brutalt tungt, kan kanske vara lite sliten, samlade ihop knappa 11 mil första veckan, har inte legat på mer än mellan 2-5 hemma efter sjukdomen. Men med maximal motivation så kan man givetvis springa lite mer.

Både Tim och Andreas var nöjda efter passet, mötte rudisha under morgonjoggen, en slutsats, den gubben gör inte 1.42.01 utan bra flås, bra fart på joggen helt enkelt.

Därefter vankades det en dagsutflykt till en närliggande sjö, Lake Baringo, 8.00 åkte vi, båten var i sjön strax efter 11, tåls att upprepas att kvaliteten på de Kenyanska vägarna inte är toppklass. Resan med ett ord: varm. oerhört varm.

Sjön som är hem åt många djur och även den varm, de djur vi såg idag var flodhästar, krokodiler, en väldans många olika fåglar bl.a. örnar som vi matade med flytande fiskar (fiskar som blivit penetrerade med balsamträ genom hela kroppen).

Den första delen av resan gick ut till en större ö, som var bebodd av Masaier, vi fick vår fjärde guide för dagen, gick igenom ön, shoppade lite inhemska accessoarer. Därefter besökte vi en skola, sponsrade deras studiebesök till Nairobi och njöt av lite sköna toner när vi sedan åter igen tog ekan mot fastlandet.

Därefter var vi iland, klockan var kring 2 och lunchen skulle ätas. In får vi varsin hel fisk. Katterna flockades och greken räddes. Men ner fick han maten och katten for sin väg efter hårda tag av servitören.


Lokal fisherman, Flodhäst och krokodiler inom 15 meter. Stabilt.


Vi stöttade farmor så att hon kan skicka sina flickebarn i skolan.


Shopping


Skola


Araber


Lunch


Runner


Eagle kills fish.


Mer blogg innan kvällens slut!

Vi har ätit lunch, alla är klara med sina samtal med Ulf och snart väntar nästa träningspass.

Imorse hade vi förberett oss inför nästa intervallpass, 3*5*200 (Krigar lars körde 4 serier)
Började med en jogg till tracken, jag körde en kortare jogg på bara 2,6km medans de andra trampade på 3,5km.
Känslan när jag kom upp över krönet och mötte banan var magisk.
Minst 150 glada Kenyaner joggade runt, alla i sina färglada tracksuits. Svårt att beskriva känslan som var där!
 
Jag själv hade hoppats få hänga på deras 1000m intervaller, men är nu i efterhand glad att det blev 200ingar.
Passet i sig flöt på riktigt bra, pausvila på 1min och serievila på 4min.
Första serien känndes tyngst, sedan kom man in i farten och kände flowet.
Tiderna låg imellan 33-30sek.
Det är helt otroligt hur tufft det är att träna på höjd, det går inte att beskriva!

Nu väntar cykel och rörlighet för mig och ett långpass för Tim och Lars.
Perra är redan iväg och kör nu!
Ha det gött där hemma, ni är saknade!


Swift!


Kan det vara ca hälften utav de löpare som körde 1000ingar tillsammans


Målgången: Tim Andreas och Lars


Lars löper ifrån kenyanerna!


Sjögren är någonstans i dammet. 

Dagens första pass skulle för första gången på denna Kenyaresa genomföras på den utslitna grusbanan som fostrat många elitlöpare genom åren. Precis som ni kunnat läsa förut så skulle vi grabbar springa 10*2 min med 90s vila mellan loppen. Ulf sade åt oss att det nästan skulle kännas pinsamt att springa de första intervallerna. Det skulle helt enkelt inte gå så fort! Summa sumarum måste man säga att alla kämpade på bra, utifrån sina förutsättningar.  Lars kände sig bra ibland och lite sämre då och då, men sammantaget är han ganska nöjd. Sjögren var citat "skitnöjd" med passet och börjar känna att han är på väg tillbaka. Adde var också belåten efter passet och sprang utan smärta, vilket är glädjande. Jag själv kände mig väldigt pigg och var väldigt nöjd efteråt. Med lite draghjälp av Musse gick det att pressa ut lite extra. 



/Tim vid datorn

Nu har vi precis kommit tillbaka från frukosten.
Gott!

Snart dags att köra första passet för dagen, vårat första intervallpass.
Tanken är 10*2min, det skulle tydligen vara ett bra intervallpass att börja med.
Vi återkommer med hur det gick!

Igår var vi i Iten och kollade på en tävling.
Hyfsade löpare som sprang. Bara kenyaner förutom en amerikan (pers på ca 14 blankt på 5km). Amerikanen låg sist och bröt efter 3 varv... Rätt så bra standard på löpare!

Gårdagens besök hemma hos Augustine Choge, David Rudisha och Isaac Songok toppades idag av att vi på tävlingen träffade en gubbe med PB på 3 000 på 7.20. Daniel Komen, troligtvis det absolut svåraste rekordet på medel och långdistans.

Dock inte lika swift som en gång i tiden, hur fort går 3 km idag för Danne?



Nu hinner jag inte skriva mycket mer innan första passet drar igång. Men lite bilder kan jag ordna!

Inte enkelt att få tag på internet här i kenya. Men nu sitter vi här, har väl ca 300mb att röra oss med.
Första dagarna nu på hög höjd, man börjar känna sig lite fräschare, pulsen går fortfarande något för fort för mig men går iallafall ner lite snabbare efter passen.

Vi har precis kommit tillbaka från maten, ja vi lever lyx.
Frukost där du kan beställa mer eller mindra vad du vill, allt går att fixa här i Kenya.
Lunchen serveras när vi känner för det, beställer vad vi vill, 3 rätter, inga konstigheter!
Middag, samma där, vad vi vill, hur mycket vi vill!
Juste, gratis!

Efter maten blev det ett parti poker, jag, Tim, Lars, Per, Musse, Mo farah, Henrik.
Jag sitter säker med par i ess och Musse bluffar... NOT.
Han sänker mig på en gång... håller mig flytande en stund men åker snabbt...
Musse vinner, botten 4, Örebroare...
Nästa gång!

Nu är lars bitter och vill sova, jag med!

Hare!

Tim Lars Per Andreas!

Jambo Jambo!

Sitter här, lyssnar på Pink Floyd, tittar på lite Safaribilder, ser en heldäckad Sjögren en meter från mig. Han är inte fräsch. Vi är i mitten av Afrikas hjärta och
han ligger här, det hettar och är varmt, han ligger med dubbla filtar och fryser. Tycker riktigt synd om han, men han kommer komma upp och bli starkare. Bukrastävlingen ledar han över mig, 4-2. Men jag ger inte upp för det. 12 timmar buss igår
från Masai Mara, 12 timmar, ca 40 mil. Här snackar vi inte släta vägar, 12 timmar vibbrationsträning är inte optimalt, varken för buken eller benen.

Tränade tidigare idag ett distanspass, utan Sjögren men med Sundström och Greken. Samt Musse, Hanna, Lotta, Henrik och Matti. 8 km jogg, första 4 var lätt utför och flöt på
i 4.15 utan större ansträning, givetvis lite mer flås än vanligt, men ändå med bra flyt. Därefter kom en backe och pang, så skenade pulsen iväg, andningen blev väldigt
ansträngade, Sista biten var ansträngande, man hade svårigheter att återhämta sig ordentligt. Men när man möter en gubbe som OS-mästastaren Stefano Baldini kan man ju inte annat
än försöka att lätta lite på steget. 4.30 snitt på första passet, har tyvärr ingen puls då jag försökt byta batteri på pulsbandet men får inte in några signaler från det.
Efter joggen körde vi lite allmän rörlighet på Lornahs Camp, kändes förvånansvärt mjukt i benen trots resan dagen innan.

Maten på campet är helt sagolik, inte dock optimal med dessa mängder när man ska försöka deffa lite. Har nu förstått att käka på Max någon gång i veckan inte är GI.
Så har bestämt mig för att försöka äta lite mindre samt mer njuta av det enorm fruktutbud som finns här. Underbart färska frukter, Mangos och bananer som slår de Svenska
frukterna när det gäller saftighet och söthet med hästlängder.

Safarin var något av det fräckaste jag varit med om. Jag tar det från början, resan gick bra, landade i Nairobi 07.10 efter att ha sovit sammanlagt 17 min den natten. Men
stämningen och faktumet att man nu var framme i Kenya bidrog till ett grymt adrenalinpåslag och en bra energikick. Väl där möttes vi av Ulf samt Ida och Henrik, vår guide
var en Kenyan av det lite större-men-ändå-deffade slaget. Vi åkte vägen från Nairobi till Masai Mara, från halv åtta till 14, med ett lunchstopp i Narok. Installerades
i våra respektive tält, tälten var av spartansk karaktär men ändå med nödvändiga faciliteter som toalett och dusch. Efter installationen åkte vi iväg ut i själva parken.
4 timmar var vi ute och såg många vackra, och mindre vackra djur. Av de som är värda att nämna, Lejon, Lejonungar, Giraffer, Vattenbufflar, halvätenvattenbuffel samt en hord av 90 elefanter. Mäktigt!
Men de 17 minutrarnas sömn började göra sig påminda och tröttheten var nog rejäl hos oss alla. Att sova på en Kenyansk väg är som att försöka sova samtidigt som du rider på
en trebent Dromedar som tågar över bält. Det är halt och 22 minus, det går helt enkelt inte att somna med dessa störningsmoment. Många var gånger som skallen fick närkontakt
med stålkanterna innuti minibussen.
Sömen var mycket efterlängtad, morgonen därpå vaknade vi vid 6.15, ner och käkade lite frukost och sen ut på Safarin igen, en låång resa senare och hemma vid 17.30. Leoparden var
den enda djuret vi inte såg. Krokodiler, Hyenor, Babianer, Flodhästar, Noshörningar samt Geparder gjorde att de sammanlagt 22 lejon vi såg under hela safarin blev lite likgiltiga.


När vi återvände stack vi fyra ut på en jogg bland masaierna. 4 km på 1800 meters höjd, ett grymt adrenalinpåslag gjorde att man kickade lite väl mycket, farten blev lite väl hög, stundtals en bra bit¨
under 4'min km och man var inte superfräsch i andningen eller pulsen när man återvände. Ingen var gladare före passet mot efter. Därefter middag, te och sömn igen.

Upp 06-00 och iväg på 3 timmar safari igen, några geparder till och sen hem för frukost och den 400 km långa resan till campet i Iten. Åkte kvart i 10, landade strax efter 9. Tackade George för allt, han
svarade med att köra tillbaks till Nairobi mitt i natten, minst 5 timmar bilkörning till vilket ger kring 18 timmar bilskumpande på en dag, helt ok. Första dagarna har varit minst sagt intensiva, galna.
Nu är det time för ännu ett pass, väntar på att Tim och Greken ska komma och så ska vi iväg, blir nog lite alternativ konditionsträning, cykel eller rodd samt lite styrka. Jajamen, finns två roddmaskiner här.
En är dock utan display och rejält seg, den andra en klassiker, concept II.


Bilder kommer senare!
Tack för mig, hoppas allt är bra hemma!

CAMPET:
Nuvarande vikt: Tro det eller ej, men vägde in på 76.0 kilo Måndagen den 11/1. Frågan är: Är det benstommen, Knäcken i jul eller fel på vågen?

Målvikt efter campet: Tror på mitten och deffar hårt i Kenya. Målet är under 70, drar till och säger 68.5.

Nuvarande form: Efter mycket om och men, med MR. Epstein som en fet bromskloss börjar nu formen komma smygande. Känner mig starkare för varje dag, men likaså kan det om någon vecka kännas kasst igen. Ligger på uppskattningsvis 85%. 5*1000 på kanske ... 3.12

Målsättning med campet: 5*1000 på 3.05 på låg höjd. Bli stark igen. Komma tillbaks i gamet.

Målsättning med utelivet i Iten: Att toppa utelivet i Grums en Onsdagkväll i November.

Därför överlever jag bäst i djungeln: Är väldigt duktig på charader samt att imitera min stora idol, Bear Grylls. Vilket helt enkelt innebär att jag aldrig kommer dö.

Denna afrikan ska jag ta rygg på och knäcka uppför den sista backen: Drar till med en klassiker och säger Bernard Barmasai.

Denna kroppsdel blir min starkaste fördel på campet: Efter att ha kollat på Bear Grylls så är det givet att mina ögon blir viktigast. Man kan se med dom, och även om stunden kräver det, äta dom.

Denna gamla och utlöpta löparsko tar jag med och givmilt ger till närmaste afrikan: Hmm.. är nog så pass generös att jag delar ut min Saucony Grid Cohesion från -01. Alternativt ett par Nike zoom miler spikes.


Trött kan han i alla fall bli.


Safarin:
Målsättning med Safarin: Att få äta en Zebra, likt Bear Grylls. Rått efter det att ett Lejon tackat för sig.

Om jag var ett djur på savannen, vilket skulle jag då vara?: En gam, dom var roligast i djungelboken och behöver inte jobba så hårt.

Detta bytet skulle jag fånga snabbast och utplåna från jorden för all framtid: Sylta. Det är inte gott.

CAMPET:
Nuvarande vikt: Okänd, men skulle tippa på 75kg

Målvikt efter campet: Har inga bukrasanlag ala Drageryd så säg 73kg

Nuvarande form: Kan kanske få ut 35% av min fömåga på löpningen för tillfället. Roddnivån ligger närmare 90% av maxprestationen.

Målsättning med campet: Komma hem som en ny människa, eller iaf med en fot god som ny.

Målsättning med utelivet i Iten:Ragg åt Lars, säkra återväxten på långlöpare i klubben.

Därför överlever jag bäst i djungeln:Rutin och kan hantera en machete med kraft efter mina huggstakningsturer på skidorna i kilsbergen. Nyvallat senast vintern 2006.

Denna afrikan ska jag ta rygg på och knäcka uppför den sista backen:Känns som ett misslyckande om någon är kvar att knäcka vid sista backen.

Denna kroppsdel blir min starkaste fördel på campet: Ögonen, ska snappa upp allt om de afrikanska löpsteget.

Denna gamla och utlöpta löparsko tar jag med och givmilt ger till närmaste afrikan:Eftersom jag redan har packat en vecka före avresa och inte kommer vara hemma igen så får jag passa på denna fråga. Men mina något försmå adidas supernova glide asom jag haft till jobbet fyra gånger innan jag insåg att de inte skulle gå ut sig vore ju ett jäkla fynd.

Safarin:
Målsättning med Safarin: Bli kompis med en elefant

Om jag var ett djur på savannen, vilket skulle jag då vara? Flodhäst

Detta bytet skulle jag fånga snabbast och utplåna från jorden för all framtid:Malariamyggan

Lycka till på campet Per och akta dig för de andra flodhästarna, man vet aldrig vad som lurar i vassen.

CAMPET:
Nuvarande vikt: 69,7kg på morgonen den 15/1.

Målvikt efter campet: Har en ganska bra vikt just nu, men med tanke på det massiva intaget av frukt i tre veckor, så får vi se var man hamnar. 

Tim (till vänster), Jonathan (i mitten) & Andreas (till höger) skriker ut sin glädje för silvret på 3*800m M22 2008.

Nuvarande form: Är i ganska bra form just nu. Har tränat på bra och känner mig stark och redo för äventyret.

Målsättning med campet: Njuta av naturen och känslan av att fötterna automatiskt lättar från marken. Sedan även kunna haka på en klunga kenyaner och känna att detta flyter ju faktiskt på fint.
Målsättning med utelivet i Iten: Gärna lära mig några inhemska dansmoves.

Därför överlever jag bäst i djungeln: Därför att jag har krigarinstinkten och lär mig av Sjögrens orienteringsvanor.
Denna afrikan ska jag ta rygg på och knäcka uppför den sista backen: Yego, helt klart!

Denna kroppsdel blir min starkaste fördel på campet: Fötterna. Gör att jag kan trampa på det mesta som ligger ivägen på de dammiga grusvägarna.

Denna gamla och utlöpta löparsko tar jag med och givmilt ger till närmaste afrikan: Svårt...det återstår att se!

Safarin:
Målsättning med Safarin: Se the BIG FIVE! Ge mig in i kampen mot ormfobin.
Om jag var ett djur på savannen, vilket skulle jag då vara? Jag skulle helt klart vara konungen själv...Lejonet!
Detta bytet skulle jag fånga snabbast och utplåna från jorden för all framtid: hmm..ingen aning.

Lätta grekiska ben

CAMPET:
Nuvarande vikt: 74,2kg natten till den 13/1

Målvikt efter campet: Jag har ju kört gym 3-4ggr i veckan för att bygga muskler, för att sedan på hög höjd bryta ner dem... landar perfekt på 69,8

Greken visar att han har ben i ...är hård helt enkelt.

Nuvarande form: Jag har vart bättre och jag har vart sämre, tror dock det är mest brist på rutin då jag inte löpt skit mycket senaste 4 veckorna (p.g.a. skada)

Målsättning med campet: Träffa nya människor, uppleva nya kulturer, kunna löpa smärtfritt och såklart springa om en och annan världsstjärna.

Målsättning med utelivet i Iten: Bilda ring och byta lite schysta moves med kenyanerna, man ska alltid utvecklas.

Därför överlever jag bäst i djungeln: För jag hänger med Lars och han är väldigt duktig på charader.

Denna afrikan ska jag ta rygg på och knäcka uppför den sista backen: Minst 1...

Denna kroppsdel blir min starkaste fördel på campet: Näsan, fråga mig inte varför, jag bara känner att den kommer ha betydelse.

Denna gamla och utlöpta löparsko tar jag med och givmilt ger till närmaste afrikan: Lunaracer stl. 10 om den i gengäld bjuder hem mig till sig och visar hur han bor och hur de lever.

Safarin:
Målsättning med Safarin: Övervinna spindelfobi, få se roliga djur som hoppar högt.

Om jag var ett djur på savannen, vilket skulle jag då vara? En tok stor elefant, inget snack om saken!

Detta bytet skulle jag fånga snabbast och utplåna från jorden för all framtid: Klurig... Pass.

Lycka till på Campet Greken!

Ta en rygg och häng med!

---

 

Det hela började i somras, vet inte riktigt vem som kom med idéen, men frågan var iaf. att varför hittar man inte på något med sitt liv?

Hur skarre bli med din famtid då? Som den gode thåström sa:

---

Hur skarre bli om några år?
Ska du sjunka in i en fåtölj?
Va ska du bli??
Gåupptilljobbetjobbajobbaätalunch,
samma sak händer i morgon.
Jobbaåkatrickhemåsättasejåglo.
De e inget liv,
de e slaveri.

---

INTE DÅ!


Nu skulle något ske, något utöver det vanliga. Vi måste uppleva något. Vi måste på ett Camp. Vart ska vi då? Bushen
i Kenya?...hahhha... sure.. Nej men Spanien, njae.. känns för vanligt. USA, Australien, Kanada kanske? Eller göra
som 67 % av alla SvennBananer, dra till Thailand. Är det något vi inte är, så är det mainstream. Sydafrika var
lockande för många, men det blev då intet med detta, kändes för vanligt ändå. Åka skidor i Alperna, eller Anderna
kanske... nej för fan...känns som lite hybris för någon som inte åkt skidor på 3 år.


Efter att ha gått igenom alla världens länder, hade vi tillslut bara ett alternativ kvar, det var the ultimate, the one and only trip som måste göras. När man har gjort detta, då är världen sedd. Då kan jag dö lycklig. Hemligheten är att träffa djuren och folket, inte turisterna och Facebooksstatusuppdateringar. I bushen, i byar, löpare högt och lågt. Glad stämning, muntra sånger med fast takt, god och stark mat. Detta kunde inte misslyckas. Vi skulle till Kenya.

Den 16:e Jan 2010 bär det av. 4 Tappra är vi. En presentation av manskapet kommer inom kort!