Cykeltur - Tredje intervallpasset
Efter att ha löpt en hel del den första veckan var både ben och fötter lite slitna, skavsår i all ära men ska man köra hårt i tre veckor krävs även en del alternativträning. Första veckan har vi kört en del wetvest/motionscykel och rodd. Men nu kom äventyraren och barnet Per Sjögren på idèn att leka med en äkta MTB. Det visade sig att han är en rutinerad räv på hojen och han kom verkligen till sitt rätta jag här.
- Vi kör lite lugnt sa han och dånade ned för backen i 60 km /h.
- Ok sa jag och medföljande Andreas, Tim var den enda som var hård och körde ett bra tröskelpass, samtidigt som vi såg den bortflyende Sjögren ta serpentinkurvorna likt Marco Pantani.
Vi kom tillslut ikapp honom och vågade nu också satsa lite utför. Greken drabbades av en sten som helt ställde hans hjul skevt efter 10 km. Detta gjorde att han tappade mark och valde att ta de 10 km tillbaks till campet. Milen gick på ungefär en kvart ned, ungefär 40 min hem. Det var ordentliga backar. Jag och mr. Sjögren, som bägge var helt ovetande om Andreas olycka fortsatta ned på våra lite halvrossliga hojar. När vi hade droppat 500 höjdmeter ned till 1900 meters höjd frågar Sjögren om vi inte borde vända nu. Nej, bara denna backen också säger jag, backen visade sig vara 3 km med en lutning på 10% vilket gjorde att vi var nere på 1600 meter. Toppade på 65 km/h, vilket är mycket med tanke på cykelns prestanda. Vi tog lite kort vid den utsiktsplats vi hamnade och begav oss sakta men säkert uppåt...trodde jag, det var ju ändå 2 mil och 800 meters stigning vi hade framför oss. Som jag bedrog mig, Sjögren dunkade upp som om han hade en raket i röven, upp och ned med taktiktips. Jag flåsade som aldrig, inget vatten kvar heller, strul med hojen, men tillslut var jag där, med en av Sjögren hämtad Krest- Bitter lemon i min hand. Den smakade som om den var hämtad från paradiset. 1.57 min och 42 km mätte mitt pass. Tro inte att Sjögren nöjde sig, han dunkade iväg 7 mil, han är inte frisk den mannen.
Och det var han inte heller efteråt, efter 7 mil blir man väldigt hungrig, även Sjögren. I med mat, mycket mat, mycket mycket mat. Därefter låg han som ett kolli i sängen utan kontakt den dagen.
Igår var det time för vårat tredje intervallpass, 300ingar eller 400ingar stog på programmet, 15 st. var målet. Musse var pacer på till en början 70 sek. 45 sek vila om man körde 400 och 60 om man körde 300. Alla genomförde passet galant, Sjögren visade att något inom honom nu har vaknat på riktigt, vändingen är här. Tim var tuff och körde de betydligt hårdare hela varvet med kortare vila de 5 första intervallerna. Såg bra ut resten av passet också trots att han var trött redan innan. Andreas flöt på bra men hade det tufft med den korta vilan, även skadan gjorde sig påmind.
Jag själv är väldigt nöjd, kände att jag är påväg tillbaks ordentligt från sjukdomen ser positivt på framtiden.
Pokerturneringen igår togs hem av Musse som knäckte Greken i finalen, Tim tog sin tredje raka tredjeplats. Nya tag ikväll.
- Vi kör lite lugnt sa han och dånade ned för backen i 60 km /h.
- Ok sa jag och medföljande Andreas, Tim var den enda som var hård och körde ett bra tröskelpass, samtidigt som vi såg den bortflyende Sjögren ta serpentinkurvorna likt Marco Pantani.
Vi kom tillslut ikapp honom och vågade nu också satsa lite utför. Greken drabbades av en sten som helt ställde hans hjul skevt efter 10 km. Detta gjorde att han tappade mark och valde att ta de 10 km tillbaks till campet. Milen gick på ungefär en kvart ned, ungefär 40 min hem. Det var ordentliga backar. Jag och mr. Sjögren, som bägge var helt ovetande om Andreas olycka fortsatta ned på våra lite halvrossliga hojar. När vi hade droppat 500 höjdmeter ned till 1900 meters höjd frågar Sjögren om vi inte borde vända nu. Nej, bara denna backen också säger jag, backen visade sig vara 3 km med en lutning på 10% vilket gjorde att vi var nere på 1600 meter. Toppade på 65 km/h, vilket är mycket med tanke på cykelns prestanda. Vi tog lite kort vid den utsiktsplats vi hamnade och begav oss sakta men säkert uppåt...trodde jag, det var ju ändå 2 mil och 800 meters stigning vi hade framför oss. Som jag bedrog mig, Sjögren dunkade upp som om han hade en raket i röven, upp och ned med taktiktips. Jag flåsade som aldrig, inget vatten kvar heller, strul med hojen, men tillslut var jag där, med en av Sjögren hämtad Krest- Bitter lemon i min hand. Den smakade som om den var hämtad från paradiset. 1.57 min och 42 km mätte mitt pass. Tro inte att Sjögren nöjde sig, han dunkade iväg 7 mil, han är inte frisk den mannen.
Och det var han inte heller efteråt, efter 7 mil blir man väldigt hungrig, även Sjögren. I med mat, mycket mat, mycket mycket mat. Därefter låg han som ett kolli i sängen utan kontakt den dagen.
Igår var det time för vårat tredje intervallpass, 300ingar eller 400ingar stog på programmet, 15 st. var målet. Musse var pacer på till en början 70 sek. 45 sek vila om man körde 400 och 60 om man körde 300. Alla genomförde passet galant, Sjögren visade att något inom honom nu har vaknat på riktigt, vändingen är här. Tim var tuff och körde de betydligt hårdare hela varvet med kortare vila de 5 första intervallerna. Såg bra ut resten av passet också trots att han var trött redan innan. Andreas flöt på bra men hade det tufft med den korta vilan, även skadan gjorde sig påmind.
Jag själv är väldigt nöjd, kände att jag är påväg tillbaks ordentligt från sjukdomen ser positivt på framtiden.
Pokerturneringen igår togs hem av Musse som knäckte Greken i finalen, Tim tog sin tredje raka tredjeplats. Nya tag ikväll.
Åsikter
Postat av: Niklas
De där skaven såg inte fina ut..vackra bilder. Det är kul att läsa hur ni har det. Nu får ni spöa Musse i pokern åtminstone!
Trackback
